Från låtsaspanik till riktig panik
När jag vaknade denna morgon så var det inte bara en känsla av att jag glömt något. Jag hade glömt något. Panik.
Jag hade glömt att stänga fönstret på mitt kontor innan jag gick igår. Panik.
Mitt kontor ligger på bottenvåningen. Panik.
Min dator står precis vid fönstret. Panik.
Det tog väldigt få minuter för mig att göra mig redo imorse, men desto fler tankar rusade genom mitt huvud när jag cyklade till jobbet likt Lance Armstrong. Den mest barnsliga av dessa var "nej jag kommer aldrig kunna slappna av och ha kul nu under valborg om det har varit inbrott på jobbet på grund av mig". Den mest adekvata reaktionen var "allt jobbmaterial som finns i datorn...".
När jag väl kom till jobbet var allt i sin ordning, fönstret var stängt. Är osäker på om det faktiskt var så att jag stängde det innan jag gick igår eller om någon vänlig själ (eller vaktbolaget) har stängt det.
Nu sitter jag och försöker lugna ner hjärtat lite med Jonathan Johansson och är glad för:
- att ingenting hade hänt
- att jag överlevde min katastrofcykling genom staden
- att jag hann få kläder på mig innan jag cyklade
