husnrtretton

Tyvärr måste jag överge denna gamla kära blogg för en ny adress hos blogspot.com. Jag skyller på att blogg.se inte har lyckats få till någon mobilbloggsfunktion, som faktiskt de allra flesta bloggar arbetar med just nu, men det har blogspot.com minsann.

Så nya krafter och nya tag på: husnr24.blogspot.com. Klicka här så kommer ni till den nya bloggen.

Mat i magen, Strössel nyrastad och sovandes bredvid mig, fötterna på bordet och ett glas rött inom räckhåll.

Och jag tror att jag kan andas igen. Det är fortfarande rasande mycket på gång - jobb (hur mycket som helst) och ett renoveringsprojekt (hur stort som helst) gör att man ibland tar det där ordet fritid i munnen och undrar vad det är för avlägsen tanke.

Dock kliar det alldeles för mycket i bloggfingrarna och jag kan nog inte hålla mig så mycket längre...

Så... I´m back!

Just nu är det väldigt mycket, med betoning på väldigt, och ibland känns det som om jag knappt hinner att andas. Så tyvärr får det bli så att denna bloggen får sig en liten paus. Tills jag hinner andas igen, då blir det nya krafter och nya tag.

All kärlek.

...och ögonlocken blir svårare och svårare att hålla öppna. Hur kul är man om man inte kan hålla ögonen öppna längre än till klocka 23 en fredagskväll?

Men efter en lång (egentligen är ju alla veckor lika långa, men om vi bortser från det just nu) vecka, som har varit både händelserik och som har innehållt mycket jobb och jobb under ett visst sjukdomstillstånd (ett annalkande halsvirus) så kanske det inte är så konstigt att det är "lite" tunga ögonlock just nu.

Och nu är det ju faktiskt så att det ska bli bättre imorgon, då är det minsann festligheter. Nea ställer till med kalas för att fira födelsedagen, om än något sent, och även den nya lägenheten - då ska jag vara en roligare människa. Med det menar jag i vart fall att vara vaken till längre än 23-tiden.

Nu - sängen.

Här är lillskruttan inte mer än nio veckor gammal och hade varit hos oss endast en vecka.

Strössel är inte alls nio veckor gammal längre, utan istället snart nio månader. Och det är nu dags att starta på Brukshundklubben med henne. Någon valpkurs finns inte längre, utan nu för tiden heter det Allmän Lydnad 1. Varför vet jag inte, men så är det. Och visst någon valp är Strössel inte längre, utan hon har faktiskt hunnit gått och blivit en unghund.

Bläddrandes bland bilderna från när hon var liten blev jag lite valpsjuk - igen. Hur liten och otroligt söt hon var vår lilla skrutta när vi hämtade hem henne, och känslan av att sitta där i bilen hem med henne i knäet och inse att livet för alltid skulle vara förändrat - till det bättre. Nu snuddar jag återigen på att låta som en nybliven mamma, vilket jag brukar göra när jag pratar om Strössel, men jag tycker ju så vansinnigt mycket om den där hunden.

Nu åter till Bruks - nu ska valpen (förlåt unghunden) lära sig massor av saker. Det där med sitt, ligg och stanna kvar och så lite andra cirkustricks kan hon redan, men det jag ser fram emot att hon ska lära sig är saker som att komma på inkallning (kan vara passande när hon rymmer), gå fint i kopplet (så kanske man kan slippa få kramp i armen varje gång man går ut med henne) och kunna vara lugn bland andra hundar (och inte vilja leka precis hela tiden).

Så off we go - så får vi se hur lektion ett går helt enkelt!

Planering, papper, datorer, telefoner och mail - ungefär så har dagens innehåll sett ut. Men så för några minuter sedan så var det som om en vägg av trötthet slog till. Vart det kom ifrån har jag inget bra svar på.

Det som är ännu mer olyckligt är att halsen börjar kännas lite raspig, vilket inte är ett gott tecken...

Det är ju en hel del som går runt och är sjuka just nu så baciller finns det nog en del av. Men som vanligt så finns det absolut ingen tid över att bli sjuk på. Så nu blir det mysbrallor, raggstrumpor och en stor kopp grönt citruste. Så ska de där bacillerna nog allt få sig en match.

Denna måndagen har känts lite sned... eller bakvänd... eller i vart fall lite upp och ner. En liten försovning imorse och stressen fick svetten att lacka i min panna. Sedan så hittades inte bilnyckeln, Strössel vägrade att äta sin mat trots att jag lockade med yoghurt ovanpå torrfodret och hur min garderob ser ut just nu vågar jag inte ens tala om - hittar någonting där gör man i alla fall inte.

Och det verkar vara lite så med dagar som börjar fel - de vänder sig inte riktigt. Balansen kommer liksom inte riktigt tillbaka. Så var det även denna måndag.

Balansen infann sig återigen först efter kvällens löparrunda och efterföljande middag. Middagen blev en dinkelmjöl- och sesamfröpanerad torsk som stektes i (rikliga mängder) smör och till det potatismos, grönsaker och citronsås. Mumsfilibabba är ordet. En middag värdig en måndag.

Både Strössel och Skrutten ligger utslagna medan jag kikar med ett öga på Big Brother. Man kan ju bara kika med ett öga i taget, då slipper man liksom erkänna att man faktiskt tittar på sådant program.

Ungefär lika lite som man vill erkänna att man vill köpa en skiva som heter Absolute Dance Spring 2011 - när köpte man en "Absolute"-skiva sist liksom? Nej just det, det var ett tag sedan. Stavas det förresten Absolute? Eller Absolut? I vilket fall...

Nu tror jag nog att nästa steg i livet är att böja sig framåt, snusa Strössel i nacken och viska god natt, sedan blir det att sluta mina små blå - för imorgon är en helt ny dag, en stor dag.

Underbar middag med smak av sommar. Grillad fläskkarré, ugnsbakade rotfrukter i fint samspel
med en kall mangosås.

I bilen på väg hem från jobbet så hade jag Skrutten på telefonen (pratade i handsfree så klart, inget annat medans körning) och samtalet gick ungefär:

Skrutten: Vill du ha mat när du kommer hem?
Suss: Nja... Vi ska ju hem till päronen i Hällevik på fika nästan direkt när jag kommer hem... Så jag ber nog bara mor att fixa en macka eller så...

Suss: Eller förresten - vad har ni lagat?
Skrutten: Vi har grillat och så är det lite rotfrukter till...

Suss: Grillat..? Som  i grillning...? Alltså grillning som i riktigt grillning?
Skrutten: Eh ja...

Suss: Jag äter hemma!

Hastighetsbegränsningarna hölls kanske inte riktigt efter det samtalet, vrålhungrig som jag också råkade vara, men snabbast hem ville jag. Och så gott det var. Speciellt för en grilltokig som jag. Premiärgrillning - check!