husnrtretton

Idag har jag lärt mig två saker:

1. Om man är sämst på att beställa nageltid i tid får man ta till alternativa lösningar

2. Alternativa lösningar är inte alltid så fungerande

 Åh typiskt skrev precis ett långt inlägg om julen här i Hällevik som verkar har försvunnit!

Den underbara rosa saken är en av de fina julklapparna som jag fick i år. Det är en sådan där mini-HP som man kan ta med sig överallt, så de där ursäkterna för att inte skriva uppsatsen krymper och krymper.

På julaftons morgon vaknade vi tidigt för att hinna byta några julklappar innan det var dags för att åka iväg för julfirande med familjen. Så jag och Skrutten torkade morgongruset ur ögonen och tände en brasa. Då fick jag öppna den första av mina två julklappar (den andra var en ring från Thomas Sabo).

Sedan blev det julfrukost hos svärmor, jullunch hos svärfar och avslutade sedan hemma i Hällevik.

Vi valde för övrigt den klassiska Ankan - Kalle Anka - istället för Anna Anka, klockan 15 på julafton.

I och med att det blev stora måltider hela tre gånger på julafton så kan jag ärligt säga att jag aldrig har varit så mätt i hela mitt liv som denna dagen och behöver jag aldrig se en prinskorv igen så är det helt ok. Det var nästan som om mättnaden orsakade fysisk smärta. Inte så konstigt att allas nyårslöfte är att "vara nyttigare" när man avslutar året på detta sätt.

På julafton följer juldagen och då är det enligt tradition dags för lite kalasande. Varmbad i utomhustunna i Kladden och drinkar i Hällevik blev uppvärmning till lite klubbdansande.

Så julen blev fylld av massa god mat, glada nyheter och till och med snö.

Nu har man ju kämpat sig igenom flera dagar av snöstorm (ja ja nästan i alla fall) och kan ju säga att det är ju inte särskilt praktiskt det här med snö. Det är halt, kallt och blött. 

Fast sen är det ju väldigt fint också. Det lyser liksom upp lite under denna mörka årstid och så får man en riktigt julig känsla, som passar sig väl så här i juletid. 

Men nu är det helt plötsligt +2 grader och dessa grader håller på att smälta bort all den vita snön. Precis nu när man behöver den som bäst. "Jultomten kom pulsande genom snön"-historien håller ju inte riktigt lika bra när det inte finns någon snö att pulsa igenom. 

Så bäst att det där graderna försvinner illa kvickt. För nu när vi har kämpat igenom några dagar av kyla både utomhus och inomhus (bor i en liten stuga remember?) så ska det tusan vara en vit jul.

Så det så!
 

Mitt bland julklappsinköpen igår såg jag denna klocka i ett skyltfönster - den inte hur söt som helst? 

Väl hemma från julklappshandlandet så fanns det en liten överraskning där hemma i stugan. Skrutten var snäll nog och lät mig få två tidiga julklappar. 

I den lite mindre fanns det en stor godispåse och i den lite större en värmefläkt. Det senare kanske för gemene man kan tyckas något konstigt och knappast särskilt romantiskt. Men för alla som bor i en stuga (som egentligen är till för sommarbruk) så är det ungefär det bästa man kan få. 

Jag tillhör ju den senare kategorin och blev därför som Skrutten själv hade uttryckt det - själaglad.  

Igår var det rekordlåga -19,5 grader när vi körde hem från julklappshandlingen. Både julklappar och ett stycke lillebror hämtades upp i Kristianstad. 

Vi såg även Idol-Calle på HM. Var ganska nära att gå fram och be om en autograf, bara för att liksom.  Men ni vet den där hopen av unga kvinnliga (inte ung som jag då, utan kids liksom) idolfans som man har hört talas om som samlas runt dessa idoler och skriker? Jepp, de finns verkligen. Har nu sett det med egna ögon.

Mitt på HM blev Calle nästintill attackerad av tjejer som skulle få kramar och autografer och det mobilfotades för fullt. Antingen så har dessa tjejer ett sjätte sinne så de hör varandras idolskrik på lååångt avstånd, för det kom bara fler och fler, eller så är det kanske mer troligt att de använde mobilerna även till att sms:a sina vänner.

Lillebror och jag tog därför det säkra före det osäkra och traskade ut från HM. Utan att vare sig ha skrikit eller fotats med Calle.

Det verkar som om julshoppingen tagit krafterna ur en viss någon. Kanske läggdags? 

Vår lilla stuga insnöad

                     


Bilfärd till Lund

Det har varit sådan snökaos i Blekinge i helgen att jag och Skrutten aldrig tog oss till Lund igår. Men för att förhindra att familjen sitter och gråter på julafton så tvingade vi oss ut och begav oss till Nova Lund och handlade julklapparna idag istället.

Och vet ni vad? Vi lyckades faktiskt hitta alla (eller väldigt nära i alla fall) julklapparna.

...eller så var det precis i början på mars, jag minns faktiskt inte riktigt. Vad som hände var i alla fall att jag och Myran skulle fira hennes födelsedag med att gå på en spelning på en nation i Uppsala. Jag hade sett en affisch som satts upp i trapphuset på Djäknegatan 13 och tänkte "varför inte?".

Att vi sedan skulle se en av Sveriges bästa musiker hade jag ingen aning om. Kvällen slutade med att jag och Myran kom hem med inte mindre än ett rykande färskt album En hand i himlen och en affisch signerad av Jonathan Johansson himself.

Ikväll råkade jag söka på Jonathan Johansson på Spotify och lyssnade för första gången på länge på En hand i himlen, Aldrig ensam och Innan vi faller.

Jonathan Johansson är fortfarande precis lika bra, men vad jag inte var beredd på var att lyssnandet också förflyttade känslorna tillbaka till hur de var när jag sist lyssnade på hans låtar. Tyvärr var det en tid när en del saker var lite... tillkrånglade - för att använda lite försiktighet.

Hur saker och ting än kändes då så inser jag nu att jag aldrig skulle kunna tänkt mig, just då, att jag cirka sju månader senare skulle bo i en stuga på min mammas bakgård, utan varmvatten, dusch eller toalett och som enda värmekälla en kamin men samtidigt känna att jag aldrig varit lyckligare.

För förutom allt det där med ingen dusch, toalett eller värme så delar jag den där stugan men någon.

I vilket fall så har Jonathan Johansson nominerats till Grammis för Bästa nykomling och till P3 Guld för Bästa artist. Rösta kan man göra här och här.

Skrållan verkar tycka att jag är världens sämsta barnvakt. För att visa detta står hon och trycker vid dörren och vägrar att komma och mysa, så som barnvakten istället skulle föredra. 

(sorry för den taskiga bildkvaliteten)

Ungefär så seriös är jag med min middag ikväll. Men det är bara att inse att det inte blir mycket roligare när man bara lagar till en. Och den "en" är sig själv. 

Fast å andra sidan så för att vara knäckemackor så är de väl ganska seriösa egentligen?