Halvdag
I och med att jag jobbar 50% så jobbar jag måndag, tisdag och halva onsdagen och resten (halva onsdagen, hela torsdagen och fredagen) ska då fyllas med uppsatsskrivande.
Nu har jag upptäckt att det är ytterst svårt att jobba "bara" en halv dag. Jag säger nog ett antal "jag ska bara..." innan jag känner att jag kan gå hemåt.
Jobbdagen är i vart fall slut nu och nu är det ett minst sagt spännande event som står på schemat, nämligen... (trumvirvel) tvättning.
Eh... Okej så spännande kanske det inte var.
Finns en överhängande risk att jag dröjer mig kvar på stan ett tag till. Så kanske tvätten tvättar sig själv?
Vem vet - konstigare saker har ju hänt.
Dagen som varit
Den tanken glömde jag i och för sig några timmar mot kvällen när jag stod och rörde i chili con carnen på spisen. Plus på att jag och Kajjan gick 75 minuters powerwalk innan maten. Minus på att jag tyckte det verkade som en bra idé med "lite" glass efter maten.
Tror nog minsann att den där ekvationen ovan resulterade i ett plus-minus-noll. Tusan också.
Några minuter av dagen har också ägnats åt att försöka klura ut vad jag ska ställa till med på min födelsedag. Är ju minsann bara en månad kvar idag. Har ju tidigare tänkt att dra täcket över huvudet och stanna kvar där resten av dagen och försöka glömma att det är 25 jag fyller.
För det första så ska det väl inte vara så himla farligt att fylla 25 (åldern är ju bara en siffra, ett fint årgångsvin blír bara bättre med åren och... ja allt annat de försöker lura i oss) och sen är det ju ganska trist att ligga under täcket en hel dag.
Tyvärr är det nog lite to be continued över hela födelsedagsfirandet, för jag kan helt enkelt inte bestämma hur jag vill fira det.
Förutom att bara dra täcket över huvudet då.
Har väl egentligen aldrig varit...
Men nu har jag gått och snöat in totalt på dessa doftljus som är inhandlade i den fashionabla butiken Ica och är av okänt märke.
De doftar i alla fall otroligt gott, vilket jag för övrigt känner ett starkt behov att uttrycka minst en gång varje kväll, och det finns en överhängande risk att jag blir, alternativt redan är, beroende.
Jag överlevde!
Nej jag blev varken ihjältrampad eller strök med i någon form av panikångestattack när jag besökte stallet idag, utan jag kom hem helskinnad.
Det tackar jag mina fina coachar för minsann. Måste frestat på tålamodet att ha med sig en vän som säger "Varför?" till allt de gjorde och ställde alla världens frågor.
Tack och lov verkade de inte ångra att de låtit vännen som varit i Uppsala i fem år och lärt sig ifrågasätta och analysera allt vara med på ridturen.
Min senaste ridtur avslutades genom att hästen (Malte) skenade hemåt och tyckte att det hela gick fortare och smidigare om jag inte satt kvar på ryggen. Jag kommer fortfarande ihåg känslan av hans hovar som precis missade ryggraden när jag landade framför honom på marken, efter att han kastat av mig i farten, och han fick hoppa över mig.
Efter detta satt jag aldrig upp igen. Vilket jag vet att man måste göra om man inte ska bli rädd för att rida. Men min fot var tyvärr nästintill bruten så det gick liksom inte.
Så en viss respekt hade jag när jag befann mig bland hästar igen, många år senare. Men efter att nyfiket ha stått och tittat när vännerna red runt i hagen så vågade jag mig faktiskt upp (och ner) på hästryggen. Kajjan fanns på tryggt avstånd.
Så nu sitter jag och seriöst funderar på om det är läge för några lektioner på ridskolan, för att liksom friska upp minnet och få tillbaka lite av tryggheten.
Ja förra helgen var man iklädd skyhöga heels och trippade runt på Stureplan och nu har man fortfarande lite målarfärg på armen och håret luktar mer häst än schampoo. Kontraster någon?
Faktiskt så gillar jag båda, på sina två helt olika sätt. Kanske får den där "lantliga" sidan ett visst övertag, men det är nog inte mer än rätt.
Helgen i bilder
Ja ungefär så här var helgen fördelad.
En del byggarbetsplats och kramp i målarhanden och en del kräftkalas hemma hos Kajjan.
Själva målandet kanske det inte finns så mycket att utveckla om. Man tar en pensel, doppar den i färgburken och stryker det på pinnen/plankan/brädan och sen upprepar man den proceduren tills någon säger att man får sluta.
Kräftkalaset var dock alldeles förträffligt (nu säger jag inte att målandet inte var förträffligt, men kräftkalaset kanske överträffade målningen lite) och kvällen slutade faktiskt med en runda i Kristianstad.
Vi tog tåget in ganska tidigt (till vilket vi för övrigt var tvungna att springa i ren panik till när vi missbedömde tiden som stod till vårt förfogande) och satte oss på ett ställe för att dricka en drink innan vi gick vidare. Men vi kom faktiskt aldrig ifrån det första stället, utan stannade där tills vi gav upp vid 02.30 och tog en taxi hem.
Men många danssteg hann vi med innan dess och det gjorde kanske lite ont i håret dagen efter. Men det var ju då det var dags att ta fram de där målartakterna igen. Har ni sett den där filmen där de ropar "Askungen! Askungen!"?
To do-lista
Sitter med en lååång "att göra-lista" och efter 1,25 timmar så har jag hunnit med en sak (adressändra). Det brukar ju inte ta särskilt lång tid att adressändra, men klickar några gånger på www.adressandring.se och sen är man klar - eller?
Nej så är det inte när man ska beställa adressändring som börjat gälla inom efter endast två arbetsdagar. Då måste man nämnligen direktbekräfta genom BankID. Och då gäller det att ha ett giltigt BankID. Annars får man beställa ett nytt på sin internetbank. Och då gäller det att man har ett giltigt säkerhetsprogram. Annars får man ladda hem ett sådant. Då behöver man också uppdatera sitt java-stöd.
För att allt ovan ska gå relativt smidigt så "bör" man ha en dator som jobbar snabbare än en pensionerad snigel. Vilket jag dessvärre inte har.
Alltså har jag ägnat de senaste 1,25 timmarna till att vänta på att saker ska installeras, uppdateras och startas om. Men nu är min adress i alla fall ändrad.
Nu ska jag för första gången på flera flera år åka iväg för att sitta upp på en hästrygg. Är någon form av mix av lyckorus och panisk rädsla.
En lyckospark kanske är på sin plats (helst inte av hästen då).
Hemma från huvudstaden
Eller ja jag kom i och för sig hem redan i måndags, men ändå.
Besöket i Stockholm var underbart. Framför allt för att jag fick pussa och krama på mina underbara vänner igen. Man skulle ju kunna tro att jag hade massor av fina bilder på alla fina stunder vi hade, men nej, tvärtom faktiskt. Jag har nästan inte en enda bild ifrån helgen. Kanske kan det vara skönt ibland att tänka bort blogg och facebookmoments och bara vara.
Dock lyckades jag knäppa ett kort på denna otroligt viktiga artikel som jag fann i en tidning.
Ingen kommentar.
Under helgen bakades det tårta hemma hos Lilla K, det kalasades hemma hos Lilla K, jag och Myran visade återigen att det inte går att släppa lös oss obevakade i vimmlet (lördagsnatten slutade 7.45 på söndagsmorgonen), det promenerades runt Gärdet och avslutades sedan med en långfika med Pe.
Sen smög jag mig hemåt lite tidigare än en viss någon visste om, vardagsöverraskningar - är inte det bland det bästa?
Sedan jag kom hem har jag hunnit med att jobba tre dagar. Nu får jag till och med lov att berätta om det. Jag har fått en deltidstjänst (50%) på juristavdelningen på mitt sommarjobb. Så nu ska jag (återigen) försöka lyckas med konststycket att kombinera uppsatsskrivandet med jobb.
Hör jag tummar som hålls för min skull?
Och om jag är glad för jobbet, frågan är snarare hur glad jag är. Ungefär så där så att jag skulle kunna studsa upp och ner av glädje. Men då skulle jag nog inte få behålla jobbet så länge, så jag struntar i det.
Nu ska jag åka iväg med kaffe till en byggarbetsplats och sedan agera lite målare också. Tror nästan att jag kommer kunna ta ut en dubbelexamen snart - jurist/målare kanske det kommer att stå på mitt examensbevis.
Åh nu kom When love takes over på MTV. Ska bara lyssna klart på den, sen åker jag.
Och där var jag sen igen. Äsch en viss någon börjar nog bli van.
I den kungliga hufvudstaden
Nu sitter jag helt plötsligt här hemma hos Lilla K och tjuvkikar på när hon fixar i ordning en liten frukost eller kanske snarare brunch.
Kanske inte är så plötsligt egentligen för uppstigning skedde klockan 05.15 och det är minsann inte varje dag som det sked í frökens liv.
Nej, nu ropar K - så nu ska jag springa och pussa på henne.
Ute på äventyr
Kajjans underbara innergård
Löparskorna på - check! Igen...
I´m alive
Man skulle ju kunna tro att jag har förlorat mig helt i uppsatsskrivandet och ägnar alla bokstäver som flyger ut ur fingrarna på den istället och därför inte har lyckats blogga på hela två dagar...
Tyvärr blir det samma svar som K fick när hon ställde frågan i telefon - inte ett enda uppsatsord har producerats de senaste dagarna.
Igår så...
Myste jag och Ceasar lite.
Och sedan...
Myste jag och Skrållan lite.
Och sedan...
Trendspanades det lite.
Och sedan...
Myste jag lite till med Ceasar.
Har inte helt hundra koll, men tror dessvärre inte att något av detta räknas som studier.
Och idag har jag faktiskt varit tillbaka och gästspelat på sommarjobbet och ingen var gladare för det än jag. Tror "kanske" att jag har lidit av viss långtråkighet de senaste dagarna. Så ball är det ju faktiskt inte när alla andra jobbar och man själv... leker kurragömma med examensarbetet.
Nu är det dags att skutta i de där löparskorna och springa en runda. Sist gick det inte så bra för jag vågade mig inte in i skogen. Jag sprang hela vägen fram till motionsspåret för att sedan bara inse att det skymmer mycket tidigare på kvällarna nu för tiden.
Gällande skräckfilmer så tänker man ju alltid saker som "men åh, varför stannar de och tankar på den ödsliga bensinstationen?" eller kanske "varför ringer de inte bara polisen direkt när de hittar sin kamrat mördad?". Jag ville inte hamna i en skräckfilm där det sitts i tv-soffan och sägs "men va fasiken tänkte hon när hon skuttade in ensam i den mörka skogen?". Så jag vände hemåt istället.
Idag är det ju faktiskt en timme tidigare och bör därför rent logiskt inte vara lika mörkt ute som sist - så jag testar igen - och sedan blir det en runda till Kajjan som har flyttat in i sin nya lya. Jag tänkte springa förbi och visa hur man bäst sorterar pastan i skafferiet.
Tur att man har talang för rätt saker i livet liksom.
Sista dagen i augusti
Idag är det sista dagen i augusti och därför sista dagen för mig som hemmafru/arbetslös/mångsysslare/struts. Imorgon är det tillbaka till den där mysiga uppsatsen.
Efter en lång paus ifrån uppsatsen så skulle man ju kunna tänka sig att motivationen har återhämtats (för den var minsann inte på topp i våras) och att energin i uppsatsfingrarna bara sprudlar.
Men nej, jag känner ingen motivation alls och tro mig jag har letat. Bara tanken att öppna böckerna igen får mig att vilja springa rakt åt andra hållet.
Att springa åt andra hållet skulle säkert ge bra motion men hjälper nog föga i slutändan. Det är bara att göra det helt enkelt.
Det värsta är att jag är ju långt ifrån allt som skulle kunna hjälpa till lite med den där motivationen;
- Myran, som också är kvar i skolan, finns i Stockholm
- Alla delar av KrOlPeSu (vår älskade tentapluggsgrupp) befinner sig i Stockholm
- Juridiska biblioteket finns i Uppsala
- Min uppsatshandledare finns i Uppsala
Men åh...
Helgen som var
Det var en lugn helg som var planerad denna helgen, eller rättare sagt så fanns inget alls planerat och det är väl det som ibland kan ge ett verkligt lugn.
Eftermiddagen i fredags spenderades med mor och lillebror i Kristianstad och som bilder tidigare har visat så lyckades jag även spendera några kronor i butikerna. En liten sväng till HM, en runda på Synsam och en liten kik på Åhléns och så vips så har Visa-kortet dragits har pinkoden har knappats in några gånger - så enkelt är det.
Efter turen till Kristianstad och en "duschdraperiöverraskning" senare så vilades ögonen på Kristallen, där Svt sopade banan med övriga tv-kanaler, och en gyrospizza ifrån Raddes fick mätta magen. Sen tänktes det på den där refrängen ganska tidigt (för att vara fredag) och det blev en tidig start på lördagen istället. (Sen kommer vi väl ihåg hur jag vaknade? Annars är det bara att scrolla lite längre ner bland inläggen).
En runda på bygget, en fotbollsmatch och sen en fotbollsmatch till - sen så inhandlades det middag på ett Ica som jag ständigt glömmer vad det heter. Det hette en gång i tiden Ica Bra, sen blev det väl ett Rimi och sen tillbaka till Ica? Är det "bara" ett Ica nu då? Förvirringen tätnar.
Ja ja moving on...
Det var tänkt att vi skulle se lite fyrverkerier på kvällen sedan. Det var nämnligen Rögarnatta (eller hur det nu ska stavas) i Hällevik - då släcks hela Hällevik ner för att sedan lysas upp av marschaller samt fyrverkerier klockan 23. Nu ska det läggas till att jag tror att det är så här, men jag vet inte, för jag har bara fått det berättat för mig, så jag friskriver mig från eventuella felaktigheter.
För det blev ingen trip till Hällevik och inget beskådande av fyrverkerier för sällskapsspelet inne i Sölvesborg var alldeles för roligt för att kunna slita sig ifrån. Det borde finnas en varningstext på spelet Tabu - Bieffekter. Vanliga: Skrattkramper i magen.
Kan i och för sig vara så att det är sällskapet i sig som varningstexten ska sitta på. Kanske blir lite svårare så.
På bygget
Och piggast är?
Lördagskväll = spelkväll
Välkommen lördag
En viss någon hade lagt en elak väckarklocka på "min" sida av sängen och sen när denna väckarklocka ringde klockan 06.00(!) och skulle stängas av så "trodde" en viss någon att mitt ansikte var väckarklockan. Så jag fick mig helt enkelt ett slag på nosen.
För er som inte har provat på att vakna av ett slag i ansiktet så kan jag tala om att man blir lite överraskad. Inte lite överraskad. Utan mycket överraskad. Skulle nästan kunna ta i med att man blir lite omskakad.
Tack och lov så var det inte jag som behövde gå upp klockan 06.00 i alla fall. Utan jag somnade snabbt om och drömde vidare.
Det är något speciellt med att få somna om när någon annan måste gå upp och detta väldigt tidigt också. En del lättnad över att inte behöva stiga upp ur den varma sängen, en del skadeglädje och sen en del glädje över att få ha hela sängen för sig själv = receptet.
Sen skulle man ju kunna ha sett till att få lite frukost i magen. Eller kanske sprungit den där rundan med Skrållan. Eller kanske fått lite smink i ansiktet.
Nej, efter uppstigning och matleverans så fastnade jag istället framför datorn här hemma i Härliga Hällevik. En sväng på några bloggar, en runda i skvallerpressen och en liten Facebook-update senare så är det snart dags att åka iväg och agera lite fotbollsåskådare (igen).
Nu såg jag precis utanför fönstret att det har börjat regna... eller vänta nu slutade det. Svenskt väder kanske inte är det mest tillförlitliga.
Och... där var jag sen igen.
Varför blir det alltid så här?
OMG!
Upptäckte precis att Zara Home finns att klicka hem på ellos.se. Om jag bara hade ett home att inreda så skulle det mycket väl kunna se ut så här.
En dag i solen
En dag när jag och Skrållan låg i solen och stekte lite, eller ja hon låg mest i skuggan men det hade nog jag också gjort om jag hade gått och burit runt på en tjock päls hela dagarna, så började jag läsa denna boken;
Jag var på jakt efter en ny bok att läsa och denna stod helt enkelt i mors bokhylla. Vad den handlar om?
| En ful januarimorgon sitter Sara på ett plan till Teneriffa. Hon har lämnat man och barn för en veckas tankepaus. Hon har nämligen insett att hon är bitter trots att hon bara är 30 år. En riktig bitterfitta faktiskt. Det var inte meningen att det skulle bli så här, hon drömde ju bara om kärleken som alla andra. Men nu sitter hon på planet till tönt-Teneriffa och tänker på alla oförätter som någonsin begåtts mot henne. Tänker på hur lurad hon är av kärleksmyten. Den som får oss att vilja bilda familj. Tänker på alla kvinnor hon känner som liksom hon, dräneras på energi i familjehelvetet. Ett arv i rakt nedstigande led, från sin rastlösa mammas diskande eksemhänder till Saras nervösa duktighetskomplex. Med sig på planet har hon Erica Jongs 70-talsklassiker "Rädd att flyga" och Sara läser och önskar att det var 1975 istället för 2005. För det verkar som om allt var mycket roligare på 70-talet, med allt uppror mot familjen, alla lösa förbindelser och allt knarkande. Nu är det 2005 och Sara inser med fasa att hon längtar mer efter en hel natts sömn än efter ett vilt, knapplöst knull. Bitterfittan är en vildsint uppgörelse med kärleksmyten, moderskapet och hela skitkulturen som tenderar att färga allt i falskt kukrosa. En roman, en självbiografi, ett reportage om identitet, sexistisk socialisering och en av de viktigaste kvinnofrågorna: hur ska vi någonsin kunna få ett jämställt samhälle när vi inte ens klarar av att leva jämställt med dem vi älskar? |
Nu har jag läst de första hundra sidorna och... jag känner mig stressad. Helt plötsligt började det gro en liten ilska i min mage. Jag blev till och med lite smått förbannad igår i affären när det bara var kvinnor som gick runt och släpade på matkorgarna fulla med varor som lite senare skulle bli kvällens middag.
Egentligen kanske det inte är stress. Boken är nog snarare lite ångestframkallande. Sen riktigt varför har jag inte lyckats fundera ut än - är det för att det är så skrämmande sant?
Nu är det dock så att jag inte riktigt vet om jag pallar att läsa ut boken, vill nog snarare hitta en kvällsläsning som ger mig ett lugn inför nattsömnen inte som triggar amygdala. Men sen känns det på något sett som om jag strutsar om jag slutar läsa.
Vad att göra...
